En berättelse av en son (Göran Rosenberg) om sin far.
En bok som alla borde läsa för att veta hur det var i Tyskland under 2:a världskriget. Boken beskriver hur judarna behandlades och bland dem sonens far som bodde i gettot i Polska staden Lodz. Han får stå som ett exempel på alla dessa tusentals och åter tusentals människoöden som ledde till förintelseläger varav en fanns i Auschwitz.
I boken redogör sonen sina efterforskningar om hur hans pappas liv såg ut innan han kom bort från Auschwitz, överlevde som ett stort under och efter många om och men hamnade i Sverige. Boken visar inte bara hur Nazityskarnas skräckvälde såg ut men berättar också hur det gick fortsättningsvis för denna överlevande som liksom aldrig kom till stadiet "fortlevande" utan blev kvar i att vara just överlevande och hur pappan inte kunde försona sig med att världen bara gick vidare som om inget hade hänt.. Boken vill varra ett vittne i efterskott om de vittnen som bara uppfattades som jobbiga. Det gällde tyskarna som svenskarna men, så lägger jag till, det är så vi alla faktiskt är som tillfört skada hos en annan: vi erkänner som bäst men sen vill vi gå vidare och inte stanna vid det som gick fel... Ärligt sagt känner jag igen detta även för egen del. Därför är denna bok otroligt nyttig läsning!
Berättelsen om vägen till Auschwitz är verklig skräckläsning. Att våra aktade tyska europamedborgare kunde förvandlas till medvetslösa mördare utan vidare är i det närmaste omöjligt
I boken redogör sonen sina efterforskningar om hur hans pappas liv såg ut innan han kom bort från Auschwitz, överlevde som ett stort under och efter många om och men hamnade i Sverige. Boken visar inte bara hur Nazityskarnas skräckvälde såg ut men berättar också hur det gick fortsättningsvis för denna överlevande som liksom aldrig kom till stadiet "fortlevande" utan blev kvar i att vara just överlevande och hur pappan inte kunde försona sig med att världen bara gick vidare som om inget hade hänt.. Boken vill varra ett vittne i efterskott om de vittnen som bara uppfattades som jobbiga. Det gällde tyskarna som svenskarna men, så lägger jag till, det är så vi alla faktiskt är som tillfört skada hos en annan: vi erkänner som bäst men sen vill vi gå vidare och inte stanna vid det som gick fel... Ärligt sagt känner jag igen detta även för egen del. Därför är denna bok otroligt nyttig läsning!
Berättelsen om vägen till Auschwitz är verklig skräckläsning. Att våra aktade tyska europamedborgare kunde förvandlas till medvetslösa mördare utan vidare är i det närmaste omöjligt
